Ett bra underlag ger en bättre förutsättningar

Då efter den halkturen så kom jag till stallet och Mickis var där. Då sjöng jag för henne "får jag följa med? får jag följa med?" och då sa hon att det det fick jag gärna :O) jag lovade dock att jag inte skulle skrika o tjura hela vägen, skulle det bli för halt för oss så lovade jag att vända tyst o gå hem. Men hon hade inget mot att ha mig med som sällskap, det var rätt underhållande sa hon. Det var ju bra.
Vi tog en tur i skogen, runt åsen o upp till volten, där trava vi runt lite också. Det gick väl sisådär. Hade hans nya bett (jaktkandar) på och vilken skillnad när man inte behöver jobba ihjäl sig för att han ska sakta av. Men han blir lite arg när han inte kan ge sig iväg som han vill men han får gilla läget.
Den här turen var mycke trevligare än den förra :O)

Skritt tur i värsta halkan..

Ja, jag hängde med Mickis i stallet på en skrittrunda i tisdags för det var så skönt ute tyckte jag. För det första var det inte tillräckligt kallt så Pelle fick styltor hela tiden. Sen när vi kom ut på vägen där det är is, då gick han nästan ner i splitt va min känsla. Jag bara vråla o hoppa av, gick med honom fram tills att vi kom ner bakom åsen. Skulle hoppa upp på han, gick mot en sten men ramla då själv i stället, en jävla massa is under snön alltså. Sen blåste det storm bakom åsen så Pelle reagerade då lite negativt på mig o gick undan så jag fick honom inte fram till stenen. Men då kom en "komungubbe" som höll på att röja i skogen o höll i han när jag kravla mig upp.

Sen red jag i djupsnön bakom åsen men hoppa snabbt av igen när det smalna av o han var tvungen att gå på den förbannade isen igen. Gick hem med han, myste en stund, gav han morötter sen fick kan gå ut i hagen.

inga komentarer...