Jaha Petra...

Jag kan berätta att vi ramlade omkull i skogen i dag. Lite snopen vart jag fast jag visste att det var halt. Hade koll att det gick o gå på en gräskant i skogen så jag satt av i lite trav där. Men så fick jag för mig att vi skulle svänga in i en hage som man kan rida genom så här på vintertid. Sväng, hann jag bara tänka så försvann framänden på Pelle och näsan rakt ner i backen... Inte en suck att sitta kvar där inte. Jag rullade nog iväg en bit. För när jag titta upp så hade han rest sig o börja knalla hemåt på stigen vi kom från.
Stanna, hooo, prrrrr... nä, han vände på huvet o kolla om jag va med. Jag fick genskjuta han över skogen. Hahahahha, sprang som en tok o flåsa över kupperad lermark och kom som tur va före han där hans stig börja/sluta. Han är för go i alla fall, han börja äta grenar när han såg mig som om han undra va jag höll på med. Jo, det hade nog jag också gjort om jag va han. Väl mött, mör i kroppen är jag i alla fall.